Camp odja.
AVFÄRD Köpenhamn, Copenhagen (Terminal 2) - Helsingfors, Helsinki-Vantaa (Terminal 2) tisdag 28 augusti 2007 AY664 Q 16:50 - 19:20 Helsingfors, Helsinki-Vantaa (Terminal 2) - Bangkok, Suvarnabhumi Intl Airport tisdag 28 augusti 2007 AY095 Q 20:00 - 10:05+1 dygn
Tack för din bokning!
Tack för din bokning!
Tack själv, Finnair!
Allt är fucking bokat och klart, no room för cold feet. Om mindre än 2 månader kommer vi sitta på flyg ay664 vare sig vi vill eller inte. Fan vad jag vill!
Och så sitter jag i mitt svagt ljussatta rum i mitt favorithus på blåvingegatan, i svedala. Svedala, visst är det en ynklig prick på kartan, men det är min ynkliga prick. Jag älskar detta stället. Men det sägs att ett hem inte är ett ställe, ett hem är människor. Jag vet inte vem som sa det, men det måste varit en klok människa. Han hade nog också ett bra hem. Hur skulle han annars veta? Det kanske var en bonde, eller en korvsäljare. Korvsäljare har också hem. en bonde sa till mig en gång att han hellre hade velat vara hemma på sin gård än att vara härskare av universum. nej jag ljuger, men hade jag känt en bonde som hade sagt så, så hade jag nog förstått honom. bondar är ju inte så spännande.
Hade jag inte varit den djärva person jag är (you heard me, djärv) så hade jag tagit bort allt efter "men det sägs att ett hem inte är ett ställe, det är människor" och fortsatt såhär;
och det är ju sant, det är inte bara de fyra väggar man omges av, eller alla vägar döpta efter frukter och säsonger som gör att man känner sig trygg och obekymrad, det är alla som bor i och på dem. Livet är som en filminspelning och hemmet är bakom kulisserna. Där behöver man inte spela någon annan som bryr sig om saker de egentligen skiter fullständigt i. Där finns det inte folk man aldrig pallar med (men vore det någon gång fallet, så gör det ingenting, för de måste älska dig ändå!) Hemmet är det enda stället där de måste ta in dig, vilkorslöst kärlek. Trycket från omvärlden släpper så fort man öppnar dörren till sitt hem. Och utan människor som man kan vara sig själv framför, vore det bara ett hus... Jag är ingen people-person, men det finns ingen jag älskar mer än just dessa människor. Min såååå inte "svensson"-familj, mina absurt underbara vänner och, ja, till och med mina grannar. (bortsett från a certain jonathans mamma som alltid lyckas väcka mig med ett nytt tonläge varje morgon genom att skrika JOOOONATHAN tvärs över gatan för att den stackars killen cyklar för snabbt...klart som fan han cyklar snabbt, om det är det enda som får hennes ljuvliga röst att visa sig så hade jag också cyklat snabbt...ut ur landet).
No man is an Island, no one is bloody Ibiza!
Annars så leker livet; russian roulette. Jag är livrädd för vad som kommer härnäst. Jag vill inte vara det, jag vill sååå inte vara det, men jag är det! Then again, excitement is 50% fear. vad kan gå fel? (svara inte på det) Det ska bli skönt att andas frisk luft ett tag också, slippa göra alla samma jävla misstag så många gånger om. Ja, det är min besvärliga sida.
//yasnaeatroskildekebab
Allt är fucking bokat och klart, no room för cold feet. Om mindre än 2 månader kommer vi sitta på flyg ay664 vare sig vi vill eller inte. Fan vad jag vill!
Och så sitter jag i mitt svagt ljussatta rum i mitt favorithus på blåvingegatan, i svedala. Svedala, visst är det en ynklig prick på kartan, men det är min ynkliga prick. Jag älskar detta stället. Men det sägs att ett hem inte är ett ställe, ett hem är människor. Jag vet inte vem som sa det, men det måste varit en klok människa. Han hade nog också ett bra hem. Hur skulle han annars veta? Det kanske var en bonde, eller en korvsäljare. Korvsäljare har också hem. en bonde sa till mig en gång att han hellre hade velat vara hemma på sin gård än att vara härskare av universum. nej jag ljuger, men hade jag känt en bonde som hade sagt så, så hade jag nog förstått honom. bondar är ju inte så spännande.
Hade jag inte varit den djärva person jag är (you heard me, djärv) så hade jag tagit bort allt efter "men det sägs att ett hem inte är ett ställe, det är människor" och fortsatt såhär;
och det är ju sant, det är inte bara de fyra väggar man omges av, eller alla vägar döpta efter frukter och säsonger som gör att man känner sig trygg och obekymrad, det är alla som bor i och på dem. Livet är som en filminspelning och hemmet är bakom kulisserna. Där behöver man inte spela någon annan som bryr sig om saker de egentligen skiter fullständigt i. Där finns det inte folk man aldrig pallar med (men vore det någon gång fallet, så gör det ingenting, för de måste älska dig ändå!) Hemmet är det enda stället där de måste ta in dig, vilkorslöst kärlek. Trycket från omvärlden släpper så fort man öppnar dörren till sitt hem. Och utan människor som man kan vara sig själv framför, vore det bara ett hus... Jag är ingen people-person, men det finns ingen jag älskar mer än just dessa människor. Min såååå inte "svensson"-familj, mina absurt underbara vänner och, ja, till och med mina grannar. (bortsett från a certain jonathans mamma som alltid lyckas väcka mig med ett nytt tonläge varje morgon genom att skrika JOOOONATHAN tvärs över gatan för att den stackars killen cyklar för snabbt...klart som fan han cyklar snabbt, om det är det enda som får hennes ljuvliga röst att visa sig så hade jag också cyklat snabbt...ut ur landet).
No man is an Island, no one is bloody Ibiza!
Annars så leker livet; russian roulette. Jag är livrädd för vad som kommer härnäst. Jag vill inte vara det, jag vill sååå inte vara det, men jag är det! Then again, excitement is 50% fear. vad kan gå fel? (svara inte på det) Det ska bli skönt att andas frisk luft ett tag också, slippa göra alla samma jävla misstag så många gånger om. Ja, det är min besvärliga sida.
Life was good at roskilde 2007
//yasnaeatroskildekebab
No comments:
Post a Comment