the power of procrastinating.

Läsare, ni har säkert märkt att bloggaktiviteten har på senaste tid glidit sakta men säkert åt helvete. Jag är lite ledsen över att jag inte har lämnat fler vitsiga spår för er att sniffa upp, men faktum är att jag hittade ett liv här ett tag sen. "Vems var det?" hör jag er fråga. ahh bra fråga folk. Det var fan inte min i alla fall! Den kom komplett med franskunskaper, pengar, fantastiska människor och ren jävla lycka. Jag satte ut annonser överallt men ingen hörde av sig, så jag behöll den. Den korta versionen av min ursäkt är att jag har varit upptagen med att leva det här overkliga livet som inte ens går att beskriva i ord som inte hade förvirrat er. Inte för att jag är jättettydlig nu, but have I ever been?

Imorgon är den stora dagen, provdagen, dagen jag får bevis på att jag inte kvävt nörden i mig, dagen jag bevisar att jag inte är helt hopplös på franska, dagen med stort D. In fact, den är så enorm att första bokstaven kan vara liten men resten är stora. dAGEN, så stor är den. Okey jag överdriver, men det ska bli spännande. Speciellt eftersom jag kommer att dricka mig medvetslös efteråt. Lycko-drickande, en helt annan upplevelse än bara drickande och/eller sorg-drinkande. Vi har alla varit i den situationen. Man antar att problemet med världen är att alla ligger några glas efter. Man matar klumpen av underbarhet i magen med vin, skrattar okontrollerbart och sen äter man lite. Allt har gått rätt till om det känns som nån jävel flyttar ens mun och man drämmer burgaren in i ögat. Oh the joys of studying!

Alright lets get back on track shall we? Presque en vecka av bus kvar i paris innan jag och Maia hoppar på ett plan och åker dit vi behövs (eller hur?) Jag ser fram emot lugnet och chillheten och mina peeps. Men, så mycket som jag saknar det, så är det för tidigt att förbinda sig vid det. Paris har lämnat sina spår, och åker jag hem nu för gott vore det lite för half-assed för min smak. Frankly, my work here ain't done.

Ahh så mycket detaljer, så lite tid. Time to hit the books, jag hoppas grammatiken älskar mig lika mycket som jag älskar den. Until we meet again, i bid you adieu.

// Yasnaeatfrench