it's the high we're looking for.

ban-joor. (thats french for hi)

Jag nämnde en gang att mitt nyarslöfte skulle vara att skriva mer. Och eftersom jag aldrig sedan nyar föddes (okey, sedan jag föddes) kunnat halla ett sadant överskattat lofte som nog haller världsrekord i att ha brutits flest antal ggr, är jag glad att jag atminstonde ar kapabel till att halla en gammal tradition levande...

Pa den senaste tiden, da alla tankte "var ar yasna, varför bloggar hon aldrig..? hon sa att hon var tillbaka, vad har hänt med världen??" har jag kommit pa att jag är en jävel pa att leva. Just det mina vänner, en jävel. Jag gör vad jag vill, när jag vill och jag gör det hur jag vill. det lät gay, men med risk för att bryta den där jantelagen, är allt jag vill säga det att jag inte kan vara mer nöjd med mig själv och mitt liv. Jag lever, jag lever sjukt bra. Vilket som leder mig till fragan; varför slösar folk tid? Varför biter inte det meddelandet vara mor- och farföräldrar försökte ta fram? det där skitet om carpe diem som alla poeter och skolor missbrukar? Det tar inget geni att första att det handlar om rädsla. "What if I fail/I get rejected/I hate it/Im wrong/I fucking drop dead and die?" Well shit happens, man reser sig upp och gar vidare. (om vi inte snackar om det det där med att dö...) Sa lange man försöker och skapar chansen fôr sig själv att valja mellan Asien eller Afrika, fallskärm eller dykning, ak47 eller magnum 5mm (jag vet, va?) istället för att sitta hemma och fundera över om man ska logga in pa msn eller inte. bottom line; utnyttja tiden, vara möjligheter är ingen självklarhet för alla.

Jag vet, fan vad djup jag är efter nagra avsnitt av greys anatomy. I övrigt har jag tagit körkort och flyttat till frankrike.

Uppdatering snart, kanske, förmodligen inte..

Peace,

//Yasnaeatanatomy

-why do you hit yourself with that hammer?

-because it feels so good when i stop.